Jag är en grymt snäll storasyster, ska ni veta. Jag ställer jämt upp och köper grejer till lillasyster, låter henne låna mina kläder, lyssnar på hennes tonårsdilemman, hjälper henne med läxan och lagar spaghetti till henne. De senaste dagarna har jag gått upp klockan fem även fast jag varit ledig och fixat hennes hår och sen givit hennes skjuts till praktikplatsen för att det är regn och rusk ute. Skulle ni göra det, va? Gå upp klockan fem när ni är lediga för att skjutsa lillasyster? Jag gör det i alla fall.

Igår bråkade vi. Hon stod i dörren och skrek på mig och jag blev så förbannad! Förtjänar jag att hon ha henne ståendes där och skrika på mig efter allt jag ställt upp för henne, va? Tror hon att hon kan behandla folk hur som helst och att de ändå ska ställa upp för henne sen. Nej fan, tänkte jag. No more! Åh, vad arg jag var. Jag gömde hårtorken så att hon inte skulle kunna komma in i mitt rum och föna håret imorgon och så tänkte jag att när hon skulle försöka väcka mig så att jag kunde fixa hennes hår skulle jag säga gå ut ur mitt rum! jag har inte lust att vara sjysst mot dig när du behandlar mig så som du gör. försvinn!


När hon kom in till mig imorse och frågade vart hårfönen var, gav jag den till henne. Jag fixade hennes hår och lyssnade när hon babblade på om den nya killen hon träffat. Jag körde henne till praktiken för det regnade ute.


Så fort går det över när systrar bråkar!  ♥